27/11 Frida Selander @ Kontoret

27/11 Frida Selander @ Kontoret

Frida Selander i en exklusiv konsert på Kontoret.

I samarbete med Studiefrämjandet och Kulturföreningen Uddevallakassetten. B.Y.O Bring your own är det som gäller när det kommer till dryck, mat och snacks.

OBS! Begränsat antal platser.

Att känna igen någons röst. Vad är det egentligen? Den är särskild från andra röster.
Man vet att den är hennes. Hur man kan längta efter en röst. Vad är det som gör att jag längtar efter just hennes?

Fick ett besynnerligt samtal från tv:

När du kör runt i Västerbotten och pratar om din bok vill vi att Frida Selander ska sitta i baksätet och spela sin musik, vad tror du om det? Känner du henne?

Jag skulle inte säga att jag känner Frida Selander. Men vi delade några uppväxtår i samma bekantskapskrets i Umeå, promenerade på samma gator i Holmsund, och därför vet jag några saker om hennes liv och hennes årstidsväxlingar.

Jag vet något om hennes generositet och en särskild ömhet i blicken.

Människor är vid vissa ögonblick hjälplöst utelämnade till sig själva. Frågan är vad man gör då. Om man bara tar på sig sina coolaste kläder och drar av en låt. Eller om man uthärdar att stanna där ett slag, spela också där ett slag, så att det som händer i det mörkret sedan blir en klangbotten för lyckan som kommer efter.
Att det finns resonans.

Jag har ingen aning om det är så för Frida Selander. Men tänker att det är så ändå.

När jag lyssnar på hennes musik är det med förvåning: hur kan något så tungt föras fram med en så lätt hand? Varför blir jag så glad och förförd?

När hon föddes 1981 visste ingen att hon skulle spela på hejvilt många ställen i det här landet. Att hon skulle förena pop och rock´n´roll och blues och magi på det viset hon gör.

Jag förstår att tv frågade, de tänkte förutom att hon är grym, kanske att hon är Västerbottens svar på Bruce Springsteen (som har med min bok att göra). Men Frida Selander kan ha influenser från Steve Earle till Patti Smith utan att likna någon av dem.

Det har med integritet att göra.

Det är inte lätt att vara självklar i det spröda solljuset som kommer om våren, som håller oss vakna dygnet runt om sommaren, som vi följer hösten ut. Att vara i det skissartade, i det ännu inte färdiga, i det som aldrig blir färdigt.

Men vad skulle man annars göra?
Vi lever inte våra liv som pussel, de går inte jämnt ut, bilderna behöver inte passa ihop.
Det behöver bara finnas en grundton.

Det har gått fyra år sedan skivan Try Again Baby och jag tänker att det finns en grundton, som har blivit starkare.

Så när Frida Selander skriver till mig om blyerts, att ta kärleken som den kommer, om händerna, om att höra själva naturen. Så blundar jag och känner mig mindre ensam och lyssnar på låtarna på repeat rakt igenom denna vårnatt.