5/8 Pat Reedy & The Longtime Goners (Nashville, US) @ KONTORET
I samarbete med Trailerpark production, Studiefrämjandet, Out on the rise och Kulturföreningen Uddevallakassetten
OBS! Begränsat antal på platser.
Entré 100:- kontant eller swish. B.Y.O Bring your own – Food, snacks and drinks.
Pat Reedy kommer tillbaka!! 5 augusti är det dags, då återvänder han till ‘Kontoret’ ihop med sina ‘Longtime Goners’ För ett drygt år sedan, närmare bestämt 28 maj 2018 gick den numera legendariska konserten med Pat Reedy & The Longtimme Goners av stapeln. Detta var det första samarbetet mellan Trailerpark Production, Uddevallakssetten och Out On The Rise.
Det var trångt och varmt när Pat och hans mannar levererade sin raka och jordnära country för ett fullpackat ‘Kontoret’, men sällan har jag sett en lyckligare publik och ett lika lyckligt band.
Symbios: definieras som en biologisk interaktion där två olika organismer lever tillsammans i ett nära förhållande med någon sorts effekt.
Ni stackare som inte var med och upplevde det jag ovan beskrivit har nu er stora chans. Syns på ‘Kontoret’ måndagen den 5 augusti 19.00! Pat Reedy & The Longtime Goners står redo!
Pat Reedy – eller ”The man from everywhere” som han kallas i Nashville – låter som Kitty Wells och Johnny Paychecks kaxiga oäkting. En kringflackande levnadskonstnär och vår tids självklara tronarvinge till den svettiga arbetarcountry som stavas Stetsonhatt, silverbälte och ett par jeans så skitiga att de står upp av sig själva. Giganten Rolling Stone fyller i: ”Gritty AM-country gold spinning on a truck-stop jukebox, a tribute to doing things the hard way – and paying the price.”
Vissa kulturarbetare ägnar sina liv åt att blint följa och anpassa sig till rådande trender. Men Pat Reedy och hans fem dagars skäggstubb kunde inte bry sig mindre. För om det finns någon som i dag levandegör minnet av gången då Manic Street Preachers-gitarristen Richey Edwards tog fram ett rakblad och karvade in ”4 real” i sin underarm, så är det denne hårdhudade speleman till inspiratör.
Pat Reedy gör chosefri country av den gamla skolan. Utrustad med en febrig baryton sjunger han lika mycket med skrevet som med sitt bondförnuft. Historierna han berättar är sprungna ur ett liv på vägarna och utmärks i all sin ruffiga outlaw-tradition av en i dag sällan skådad rättframhet. Något som också kommer helt naturligt för en väderbiten man som väljer blåställ och förvärvsarbete inom byggbranschen framför champagne, röda mattor och branschgig.
Pat Reedy och hans löst sammansatta kompband av vandrande musikanter förkroppsligar Merle Haggards ”blue collar”-anthem ”Workin’ man blues”. De gör det dessutom med ett självförtroende i nivå med Shel Silverstein och hans lika tidlösa som avväpnande statement ”It does not pay to be hip”. Vilket i sin tur innebär att revolten mot det moderna countryetablissemanget – som iscensätts i samverkan med det likaledes principfasta och tjurskalliga skivbolaget Muddy Roots Records – är ett fullbordat faktum.
Den ansedda sajten Saving Country Music sammanfattar: “If you’re looking for the real deal, its name is Pat Reedy. He has the kind of natural poetry of a drifter that many artists envy, but few ever put the effort out to actually acquire.”
————————————————————————————————
Pat Reedy – eller ”The man from everywhere” som han kallas i Nashville – låter som Kitty Wells och Johnny Paychecks kaxiga oäkting. En kringflackande levnadskonstnär och vår tids självklara
tronarvinge till den svettiga arbetarcountry som stavas Stetsonhatt, silverbälte och ett par jeans så skitiga att de står upp av sig själva. Giganten Rolling Stone fyller i: ”Gritty AM-country gold
spinning on a truck-stop jukebox, a tribute to doing things the hard way – and paying the price.”
Vissa kulturarbetare ägnar sina liv åt att blint följa och anpassa sig till rådande trender. Men Pat Reedy och hans fem dagars skäggstubb kunde inte bry sig mindre. För om det finns någon som i dag levandegör minnet av gången då Manic Street Preachers-gitarristen Richey Edwards tog fram ett rakblad och karvade in ”4 real” i sin underarm, så är det denne hårdhudade speleman till inspiratör.
Pat Reedy gör chosefri country av den gamla skolan. Utrustad med en febrig baryton sjunger han lika mycket med skrevet som med sitt bondförnuft. Historierna han berättar är sprungna ur ett liv på
vägarna och utmärks i all sin ruffiga outlaw-tradition av en i dag sällan skådad rättframhet. Något som också kommer helt naturligt för en väderbiten man som väljer blåställ och förvärvsarbete inom
byggbranschen framför champagne, röda mattor och branschgig.
Pat Reedy och hans löst sammansatta kompband av vandrande musikanter förkroppsligar Merle Haggards ”blue collar”-anthem ”Workin’ man blues”. De gör det dessutom med ett självförtroende i nivå med Shel Silverstein och hans lika tidlösa som avväpnande statement ”It does not pay to be hip”. Vilket i sin tur innebär
att revolten mot det moderna countryetablissemanget – som iscensätts i samverkan med det likaledes principfasta och tjurskalliga skivbolaget Muddy Roots Records – är ett fullbordat faktum.
Den ansedda sajten Saving Country Music sammanfattar: “If you’re looking for the real deal, its name is Pat Reedy. He has the kind
of natural poetry of a drifter that many artists envy, but few ever put the effort out to actually acquire.”
KULTURFÖRENINGEN UDDEVALLAKASSETTEN 
Discussion
No comments yet.