2-3/11 – 07 UddevallaKassettFestivalen

Uddevallakassettfestivalen 2007

Fullsatt och försäljningsrekord i baren! Med en kopp kaffe i handen så här dagen efter sitter jag och nynnar med Jaqees låt sugar, “Jihoo, jihoo!”, vilken helg det blev, fullständigt underbar. 40 band/artister/dj’s från hela sverige samt en publik som bokstavligt talat tömde barerna skapade tillsammans en stämning och ett glädjerus det kommer att talas om länge. Radio Väst sände reportage, TV4 väst var på plats och sände reportage, Uddevalla Posten och Bohusläningen mfl skrev och plåtade. Redan kl 16.00 på fredagseftermiddagen tryckte Dj Sarinxs på “play” knappen och festen var igång, Dj Kongstad och Dj Christer plöjde vidare i skivbackarna innan det var dags för första artisten, ja jag själv alltså!

Herr Wallin lirade 4 låtar med didj, gitarr och sång innan poeten/diktaren Thommy Ask äntrade scenen. Punkgubbsen i OSAR fick punkgubbsen i publiken att glömma alla krämpor i takt med att punkklassiker efter klassiker framfördes. The Thunderbirds hetsade i gång publiken ännu mer med sin skitiga rock’n roll, nyförvärvet Dennis (keyboard) lyfte bandet ännu ett snäpp. Zany Gaffe var hur bra som helst och har fått ett nytt fan, jag!
Robert i Rawhide var hesare än sin husgud Lemmy, vilket inte för en sekund hindrade bandet från att gasa på i hundra knyck, hell yeah, sicket ös.

För att inte tala om The Kendolls som i ett larm indränkt i rök både låg, stod och gud vet vad samtidigt som de piskade fram låt efter låt, helt enkelt svinbra. Gryningstid fick lindra chocken hos den äldre publiken med svängig och alldeles förbaskat bra folkmusik. Torpedo Göteborg som så snyggt fångat 70-tals soundet, “punk soundet alltså som rådde i Götet när punken för sisådär 30 år sedan kom till Sverige”, var hur bra som helst. Tennessee Drifters med Kent Wikmo i spetsen fick nästan Mortens tak att lyfta, det kokade i publiken och rockers, punkare, popsnören, gamla och unga dansade i ett glädjerus sida vid sida.
Headless Marines som i våras gjorde stor succé på körpehölafestivalen öste på utav bara helvete och var en starkt bidragande orsak till att ölen började sina i barerna! The Bends bjöd på den bästa konserten jag sett med gruppen, det var laddat, snyggt och alldeles förbaskat bra! Sist upp på scenen var The Movers som levererade rock’n roll helt i generalens smak, ja, jag var ju till och med uppe och gästade i den gamla Saints klassikern “lost & found!, kul som fan förstås. ca 01.30 slogs sista ackordet, Dj Christer smög igång lite musik och dag 1 närmade sig sitt slut. Slut var nog även ljudteknikerna Rolle och Henrik som slet hårt för att hålla ordning på sladdar och ljud. För att inte tala om Sari och Gunilla som var inte bara var överallt, dom gjorde allt, plockade glas, sålde skivor, visade banden till rätta, upp och ner för trapporna om och om igen, köp en öl nästa gång ni ser flickorna, oj vilket slit, hatten av!

Lördag 3 Nov
Redan kl 12.00 var vi på plats på ett öldoftande Mortens Krog. Städerskorna slet, Rolle och Henrik slet med ljud och soundcheck så att allt skulle vara klart till 13.05 då lördagens första band, Sterile Hermaphrodite klev på scenen. Så fort dörrarna öppnades strömmade folk in, den ena mer bakfull än den andra, överraskande mycket folk var på plats redan till första ackordet. Sterile Hermaphrodite larmade på och fick tro det eller ej faktiskt igång den något slitna publiken, trots den tidiga timman.

Kyte bjöd på vacker 60-tals doftande popmusik. Det var tänkt och planerat att totalt tre st Lars dubbelv, ja Lars W alltså skulle uppträda på festivalen, allt var ready to go, tyvärr dök bara två upp, en var jag själv, och den andra Lars Weding som kl 14.30 lotsade upp sin band Pinhead som med kort varsel ersatte The Fume. Pinhead är alltid bra. Dagens första gäster från staden Göteborg var Kai Martin och hans band Glenn-Yngves, Kai jobbade och slet på scenen på ett sätt som påminde om slottskogsfestivalen -79, inga ålderskrämpor här, pang på!

Transwagon bjöd därefter på riktigt bra och mäktig country doftande musik. The Cain and The Beesh Band underhöll med sin softa surf/singer songwriter musik, en musik som på eftermiddagen passade perfekt. Peter Rudvall var rent överjävligt bra, musiken var magiskt vacker, och mellansnacket så galet att publiken sakta men säkert började vakna till liv, man kan nog säga att Rudvall sparkade liv i lördagspubliken.

En publik som hittills kanske varit lite trött efter en hård fredag, men som nu efter ett par öl, lite god mat, och lite mysmörker nu vaknade till liv. The Don Darlings med Damon från Texas i spetsen bjöd på tung och magiskt vacker countryrock, så jävla bra, och så skön röst som Bengt Magnusson bara kan drömma om, mörkt och djupt djupt. The Dog Toys från Stockholm öppnade med Wallins favoritspår “Brothers & sisters”, åh så bra! På våning 1 fyllde vår gamla hemmason, numera Stockholmaren Fredrik/Orkestern lokalen då han kl 18.00 inledde underhållningen på lilla scenen. Det mest Märkliga och hemliga framträdandet bjöd nog ändå Malmö/Genarp sonen Twodox på, i ett hav av maskiner, radioapparater framfördes mystisk musik som fick matgästerna att lyfta på båda ögonbrynen. På övervåningen äntrade samtidigt kassettfavoriten Christian Dohber scenen.

Med Dohber på scen vet man aldrig vad som ska och kan hända, det enda man med säkerhet vet är att man kommer att få njuta av en djävulskt bra röst till grym musik. Dohber gjorde ingen besviken. Speedfreaks fick därefter lokalen att koka och allsången i “dogs don’t play upstairs” ekade ända till den där krogen i götet, där dogs don’t play upstairs, nu med ett tydligt budskap om att i Uddevalla spelar inte bara Dog Toys och Straw Dogs upstairs, här spelar även Speedfreaks, inte nog med det dom ägde! Nober Hill drar alltid kopiöst med folk och är nu bättre än någonsin, var är ni, skivbolagsfolk? Vilka var bäst? Frågan ställs om och om igen till festivalgeneralen, jag älskade allt, det är ju jag ensam som bokat banden och artisterna och jag skulle aldrig valt något jag inte gillat, fast visst… Andy Lealands soloprojekt vid sidan om The Partisans, Lealandsville var ruggigt bra.

Det här var gruppens debutspelning och snacka om succé. Med hela The Partisans rytmsektion med sig på scen på Mortens var det kanske inte så konstigt att det blev så mäktigt som det blev, herregud de här bandmedlemmarna har ju turnerat flera varv över hela världen. Norma Bates öste på utav bara helvete med sin skramliga garagerock och publiken vrålade av lycka.

Jaqee, Dala och Hellberg var sagolikt bra, någon i publiken mumlade om lägereldsmusik och visst tittade man upp genom Mortens glasfönster kunde man se stjärnorna, tittade man på scenen satt 3 sjärnor och bjöd på något av det vackraste jag hört på Mortens scen, det är fem kassetter i betyg. Dala är en grym låtskrivare och kan känna sig lugn även efter att Hellacopters lagt strängarna på hyllan, han har rösten, låtskrivartalangen och utseendet! En till med röst är Mattias Hellberg, herregud så bra han sjunger för att inte tala om Jaqee, denna Jaqee som just nu med stormsteg erövrar Sverige.

Jaqees mix av reagge/soul och lite av varje i kombination med scennärvaro och charm blir helt enkelt oemotståndligt. Oj vad bra det var! Zooparty från Stockholm som lyckats med konststycket att få med Glen Matlock från Sex Pistols och Brian James från Damned på sin debutplatta bjöd på klassik 77 punk ala Pistols, pogo! Mats Drougge från The Dog Toys som en gång i tiden var medlem i Liket Lever, gruppen som skrev “levande begravd” gästade nästsista bandet Fattijons och Putte W var lycklig som ett barn på julafton. På scenen våningen under bjöd Eddie Wheeler på singer songwriter musik av bästa slag. Puben vid lilla scenen fylldes till bristningsgränsen när Cissi Wallin aka Miss fine wine lirade, uppbackad av delar av Zany Gaffe, fick hon publiken i sin hand och dom älskade det. Ca 01.25 klev så herr general med sina mannar och barndomskamrater Sonny, Icke och Larre i det gamla punkbandet Straw Dogs upp på scenen. Inte värdiga egentligen, men va fan, någon fördel får man väl ha efter att ha kokat ihop en sådan här helg. Tänk att det gick! Vi klarade det, det galna programmet med 37 akter och bara 10 – 15 min pauser höll, makalöst.

Tänk på Rolle som under lördagen fick jobba som ensam ljudtekniker, stackarn sprang upp till kontrollrummet sedan ner till scenen ungefär en miljon gånger, fram och tillbaks, ha ha han låg dubbelvikt av utmattning på lördagskvällen och bönade om burkar med redbull. Gunilla var precis som på fredagen överallt, Sari gjorde ett jättejobb. Paulina och Ulrica från kassetten hjälpte till. Dj Kongstad och Dj Christer lirade skivor mellan banden och får här en applåd!!! Alla slet som djur, tack till alla artister, tack till publiken som kom, tack till Mortens Krog, tack alla ni som gjorde det här möjligt.

Lars Wallin

Noterbart…

Aldemark och Bengan var alldeles förtvivlade då all Guiness, Kilkenny, Staropramen mm var slutsålt redan tidigt på lördagskvällen. Det blev försäljningsrekord i baren! Putte W fick rockposeringslektioner av kungen Dala i logen, efterfest hos Wallin med Jaqee, Dala, Hellberg, Ludde, Dog Toys, Zoo Party, Zany Gaffe, Tompa, Twodox, Fattijons, Speedfreaks mfl ända till gryningen.