Way Out West -07

Way Out West Göteborg 10-11 aug 2007
Vilken fingertoppskänsla! Arrangörerna lyckade med sitt fredagsprogram sätta ihop uppbåd av artister som får kassettgeneralen att inte bara lyfta på hatten, jag reser mig upp och applåderar, klapp klapp klapp!!! Fy fan vad bra Albert Hammond JR var, det lät mer The Strokes än Strokes, så coolt, så snyggt och så jävla bra. Eagles of death metal med sin makalöst underhållande frontfigur Jesse ‘the devil’ Hughes bjöd på sanslöst tungsväng och ståupp, karln är förmodligen galen. The Hellacopters håller rocken vid liv trots att rock’n roll is dead, älskar dom! The Hives är The Hives tight och bra som fan. Koop var grymt bra med sin Nalen på 40-talet musik, det fungerade lika bra i Linnétältet! Japanerna i Boredom trummade på, såg dock bara en låt. Långe Mattias kusin Salem Al Fakir drog storpublik, skickligt och charmigt. Prima Scream, tja vad ska man säga, jag vet att folk älskar gruppen, i mina öron var dock detta kvällens segaste konsert, helt utan nerv, trött trött. Vilken euforisk befrielse det blev när Manu Chau klev på scenen, alla som somnat under Prima Scream konserten väcktes nu till ett lyckorus, jösses vilket ös, med sin reggae/punk fick han slottskogen att koka! Klockan närmade sig nu 24.00, under kvällens lopp hade vi tankat öl, checkat in hos Kai Martin på Änggården, träffat kassettfolk, The Movers förstås, Bengan och Kungen, Marie & Karin, Fredde, Said, Anti Avans Magnus & Urban mfl mfl. Det var dags för den ofrånkomliga konsertkrocken, vad skulle jag välja, The Pouges med vraket och tillika legenden Shane, eller legenderna från The Damned, Sham 69, Lords of The New Church, de sistnämnda betydde så otroligt mycket mer för mig både då och nu så valet var egentligen ganska lätt, det fick bli taxi till Henriksberg där Brian James Gang skulle lira. Innan dessa gamla hjältar gick på scenen laddade vi med öl och tjöt tillsammas med Andy Lealand The Partisans, Jönsson Attentat (det går förresten rykten om att Jönsson lägger ut musik med Lars Wallin på Pirate Bay?), The Movers Pontus & Eward var förståndigt nog även de på plats. Valet visade sig vara helt rätt, Shane var så full att det hela blev ett tragiskt spektakel, åtmistone om man ska tro på tidningsrapporterna. Brian James Gang, skivaktuella och heta var hur bra som helst, med en mix av nytt och gammalt blev konserten klockren. Av gamla godingar fick vi höra Damnedklassikerna New Rose och Neat Neat Neat samt Lordsklassikerna Method to my Madness, Russian roulette och Living on living, vilken låtskrivare han är den gode James. I taxikön svamlades det minnen med Dave Tregunna, Wallin påminde om Shamspelningen för sisådär 30 år sedan på Lobo, och Lords på Lord Nelson i Örebro, gruppen var på ett strålande humör. Fan du måste varit “a kid” när du såg oss på Lobo sa Dave till mig, jag var 16 bast, long time ago! Stiv skulle varit här sa Dave med något drömskt i blicken när vi diskuterade kvällens val av Lords låtar. Vilken fredagskväll oj oj oj! Lördagen bestod för undertecknads del av go fruksot serverad av Kai Martin, skivinköp på bengans, Brian James gang. Mat och öl på Avenyn, vimmel utanför festivalområdet i slottskogen. Som skribent för fanzinet “Emergency” (Punkfanzine 1980)kom vi aldrig in utan att betala, som skribent för “Uddevallakassetten” gäller samma sak, plånboken tillät bara en dag, och vilken dag det blev!